Bravur

(Bild på föremålet i fråga från Medehalvsmuseet i Stockholm)

Föremålet för denna korta diskussion är ett s.k. Rhyton (en typ av dryckeskärl som ofta har formen av ett djurhuvud) som hittats vid den cypriotiska helgedomen Ajia Irini och som dateras till 600-480 f.Kr.⁽¹⁾ Föremålet går att beskåda på Medelhavsmuseet i Stockholm. Kärlet är bredare upptill och smalare nedtill. Formen påminner om en kon som står på sin spets. Kärlet har dock ingen spets utan konformen så att säga mynnar ut i en behornad bagges huvud och nackparti. En intressant detalj är att baggens mun är vidöppen. Den öppna munnen kontrasterar mot det annars schematiska utseendet. Enligt Medehalvsmuseets personal är kärlet gjort av en tämligen ljus lera och i en stil som kallas för plain white V. Huruvida detta rhyton varit bemålat är svårt att säga, men det finns till synes inga spår av färg kvar på föremålet i sitt nuvarande skick. Färglösheten bidrar också till föremålets förhållandevis enkla och anspråkslösa utseende. En sista detalj som bör nämnas är att kärlet ser ut att vara rekonstruerat. Det är inte otänkbart att det någongång krossats/gått sönder.

Vad som gör bestämda objekt, rum och/eller ritualer heliga är en komplex fråga. Svaret på frågan är i hög grad beroende av hur man definierar termen 'helig'. Två framstående tänkare, Mircea Eliade och Émile Durkheim har konstruerat en dikotomi mellan vad som är heligt och profant. För Eliade är det heliga den del av individens tillvaro som rör det övernaturliga, det extraordinära och minnesvärda. Det profana är allt annat – det vardagliga och naturliga.⁽²⁾ För Durkheim däremot är inte det heliga något som per definition måste ha en anknytning till det övernaturliga. Han menar istället att det heliga är saker som tillmäts större betydelse i allmänhet, saker som åtnjuter stor vördnad och som man inte får komma i kontakt med hur som helst. Till skillnad från de profana tingen som vi inte har någon särskild vördnad för och som vi brukar efter vårt egna behag.⁽³⁾ Eliade argumenterar i sin bok Heligt och profant (1968) för att det finns heliga rum, exempelvis kyrkor, som skiljer sig från de vardaliga och profana rummen. Han menar att dessa heliga rum är ”kraftladdade” och betydelsefulla på ett helt annat sätt för den religiösa människan än de profana rummen.⁽⁴⁾ Han diskuterar också hur dessa heliga rum konstrueras men det är av mindre betydelse i detta sammanhang. Skillnaden mellan heliga och profana rum är dock viktig att ha i åtanke när det gäller vårt "studieobjekt" eftersom det var i ett sådant presumtivt heligt rum som vårt föremål hittades i.

Trots Eliade och Durkheims resonemang om det heliga och det profana är det svårt att avgöra om det rhyton vi diskuterar kan sägas vara heligt. Vi kan inte säkert veta huruvida rhytonets användare tillmätt just detta föremål mer betydelse än övriga dryckeskärl och vi kan inte säkert veta att det använts i något övernaturligt sammanhang. Å andra sidan gör den kontext i vilket detta rhyton hittats det rimligt för oss att anta att det åtminstone haft viss religiös betydelse för dess användare. I synnerhet om vi beaktar att väldigt många rhyta både hittats i liknande kontexter och använts på liknande vis. Rhytonet i vår undersökning är som sagt funnet i Ajia Irini på Cypern. Enligt den information som finns att tillgå på Medelhavsmuseet hade helgedomen sin största betydelse under 700-500-talet f.Kr, det vill säga under den period då vårt föremål troligen kommit till och brukats. I helgedomen har man även hittat spår av två stora träd, tusentals terrakottafigurer och ett altare. De flesta forskare tror idag att rhyta använts, ofta i helgedomar, för att göra libationsoffer.⁽⁵⁾ Att kärlen är formade som djur har troligen en religiös betydelse också. Forskare som studerat tjurformade rhyta från den minoiska bronsålders kulturen på Kreta har formulerat en teori om att kärlen kan symbolisera djuroffer - i den minoiska kontexten tjuroffer.⁽⁶⁾ Till saken hör att nästan alla rhyta som upphittas är krossade. Troligen har rhytonet används för att göra libationsoffer och efter offret krossats för att symbolisera offrandet av det djur som kärlet är format som. Mot bakgrund av detta vågar jag påstå att vårt studieobjekt är heligt, eller åtminstone religiöst betydelsefullt, eftersom det hittats i ett heligt rum och troligen använts i ett tydligt religiöst sammanhang. Här skiljer sig möjligen vår undersökning från Mircea Eliades och Émile Durkheims resonemang om det heliga på så vis att den snarare fokuserar på hur och var föremålet använts än något annat. Vi har nått en funktionell definition så att säga.

__________________________________________________________________
Fotnoter:
1. Nationalencyklopedins nätupplaga, sökord: ”Rhyton”, http://www.ne.se/rhyton, 18/9 2014, kl 14.49.
2. Pals, Daniel L., Eight theories of religion, 2. ed., Oxford University Press, New York, 2006 s. 198-200.
3. Pals, Eight theories of religion, s. 95-97.
4. Eliade, Mircea, Heligt och profant, Verbum, Stockholm, 1968 s. 27-43.
5. Preziosi, Donald & Hitchcock, Louise, Aegean art and architecture, Oxford University Press, Oxford, 1999 s. 117.
6. Preziosi & Hitchcock, Aegean art and architecture. s. 138-139.